Ärtan har numera storleken av en persika på 6,6-7,9 cm mellan hjässa och rumpa.
Jag mår bättre och bättre tycker jag och det är mest tröttheten som besvärar. Ikväll har jag barrikaderat mig i soffan och mått lite peck men det är ok nu eftersom det inte sitter i hela dagarna längre. Fick en smarrig smörgås av maken och det brukar göra susen.
På torsdag ska vi ses på första ultraljudet. Det längtar vi efter:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar