Jaha, då gör jag sista natten i huset.
Jag vet inte alls hur det borde kännas men jag känner mig ledsen. Så mycket jobb vi har lagt ner här, så fint det är. Kanske ska man uppskatta det man har lite bättre medan man har det och inte när det är för sent.

Jag kommer absolut sakna huset och trädgården och fåglarna och alla blommor.
Måste tänka att jag inte skall sakna det men minnas det. Saker och ting förändras och det är inget man kan göra något åt. Jag kommer i alla fall inte sakna vinterväglag och dikeskörningar och strömavbrott. Men jag kommer sakna det jag drömde om att jag skulle få här.

Det jag har lärt mig är hur viktigt det är att man pratar med varandra, kan man inte det då finns det inget att bygga på. Jag ska lära mig att prata.

Nu ska vi sova, katterna och jag. I morgon ska vi flytta.