En kväll blev Vickan och jag utelåsta. Killarna tog varsin unge och gick och la dem och där satt vi i solgasset och hade hinkat i oss en del, både vin och vatten, eftersom det var så varmt.
Tillslut började det trycka på och vi behövde besöka damrummet men se det gick inte! Paniken spred sig och krukväxterna självdog av bara tanken på hur vi skulle lösa situationen. Kul att vi har glasbalkong, förbipasserande hade fått sig en syn de aldrig skulle glömma....
Tillslut, efter mycket bankandes på dörren och tryckande blåsor och panikfyllda skrik kom Micke ich öppnade. Han hade inte hört oss men det hade resten av salabacke. Han hade väl inte saknat oss heller säkert, eftersom det dröjde så innan vi fick komma in.
Nåväl, det löste sig och krukväxterna mår bra;)
Sen fick vi god middag och njöt av ännu en vacker solnedgång. Vi har bara 20 såna kvar att njuta av på vår balkong, sen flyttar vi. Sorgligt och roligt på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar