På galej i storstan

Igår var bejb och jag på permis. Mor och G passade Svea så vi kunde dra iväg och förlusta oss i hufvudstaden. En dag och kväll på Djurgården var inplanerad och så blev det, dock inte utomhus eftersom regnet öste ner. Vi fick istället sitta några extra timmar på Ulla Winbladhs och njuta av utsikten, maten och att kunna äta en varm måltid i lugn och ro.

Maten var faktiskt rätt intetsägande och rätt mycket sämre än när vi var där sist. Tråkigt eftersom priserna inte gått ner med samma takt som kvalitén. 295kr för en biff Rydberg som var trist och utan smak, njae, inte jättekul att punga ut med men trots det så är vi nöjda eftersom vi fick sitta vid ett bra bord och kunde prata ostört och inte stressa igenom middagen. Servicen var av toppklass. 

Efter Ulla gick vi upp till Cirkus och drack kaffe och minglade med allsköns kändisar såsom Claes af Geijerstam och Anders Bagge mfl.  Mannen med ryggen mot kameran är nog Janne Schaffer tror jag.

Jag hälsade glatt på en tjej (tant med gitarr på ryggen) som klev in genom dörrarna och hon hälsade lika glatt tillbaka, kunde inte komma på vem det var bara. Det kändes egentligen inte som att jag kände henne men att vi setts förut. Det visade sig sedermera vara själva förbandet i form av en viss Pam Rose, countrysångerska, superkänd i de kretsarna (never heard of). Och jag har väl sett hennes bild nånstans, ev i Jills veranda på tv, men att vi bara hälsade som om vi var tjenis var kul tycker jag:) 

Hon var bra också. 

Tillslut drog själva huvudnumret igång och det var en gitarrist vid namn Tommy Emmanuel. Han är vansinnigt begåvad och underhållande och H avgudar honom. Kolla in honom på youtube så får ni se något i hästväg. Helt otroligt bra! Nåväl, bejb fick biljetterna av mig i födelsedagspresent i september så han har längtat ett bra tag efter det här och han var väldigt glad att få se honom live. För mig var det en rolig grej men jag hade väl hellre sett att vi tig in på spahotell el liknande istället men nu var det ju inte jag som fyllde år, tyvärr;)

Resan till Djurgården gick via spårvagnrälsen i fel fil och resan därifrån bestod av terrängkörning på cykelväg. Turistas! Inte den bästa skyltningen direkt men det gick  bra tycker jag, det var mörkt när jag tog cykelvägen och inga bilar (eller cyklister) ute så vi klarade det fint. Det verkar inte vara meningen att man ska åka bil ut dit för det var verkligen inte lätt men som vanligt löste jag problemet och tog oss fram tryggt och säkert, hehe;)

Nästa inplanerade konsertevenemang lär inte bli lika lugnt och rofyllt. I sommar ska vi nämligen till friends arena och spräcka trumhinnorna till AC/DC, men det ser jag fram emot, de gamla gubbarna kan ju rocka! Då tänker jag verkligen inte köra bil, jag behöver nog något innanför västen för att klara av en hel konsert;) Det ska bli en upplevelse!