tisdag 23 april 2013

Spik i foten

Njae, inte så illa kanske men däremot en sk hälsporre. Den har plågat mig sedan december och vägrar ge med sig.
Nu är det så fiffigt att man helt slutat ge kortisonsprutor pga att det ofta blir värre av det, alternativ två är en ny sorts
stötbehandling. Det ger en rad snabba stötar in i hälen som slår sönder... det onda.
Det finns vissa varningar för att göra detta när man är gravid så alla läkare vägrar. Jag vill naturligtvis inget hellre men kan inte riskera ngt när de inte vet säkert hur det påverkar barnet. Ska kolla med barnmorskan vad hon säger.

Så, nu ska jag alltså förlita mig på en rulle tejp, mina egna sulor och en till sula som jag fick igår. Måste köpa större skor med tanke på allt som ska få plats i dem....
Fick en sjukskriving på 50% i några veckor men både läkare och sjukgymnast sa att det här kommer ta tid. jag har inte tid, det måste bli bra nu!

Pga hälsporren så har jag haltat och snedbelastat ryggen i några månader. Nu är bäckenet så poröst pga foglossning osv så det påverkas mer än det skulle ha gjort i normala fall. Därför har jag så ont i höften/ryggen. Det kommer alltså inte gå över och jag fick tom sjukgymnastens empatier inför sommaren.
-Stackare, du kommer inte kunna gå i vanliga sommarskor eller sandaler i sommar de är för platta, du måste ha något som rymmer en sula eller avgjutning. Kul.
Det är väl mig ni ser vanka runt i buskaget i sommar, iklädd vinterkängor, frustande och stånkandes.
Just nu går jag i mina högklackade vinterskor för de är de enda jag kan gå i som inte belastar hälen.
Vila hjälper inte heller men jag ska inte belasta för mycket. Jag kan stretcha förebyggande och det tänker jag göra utav bara fasen.

Det här måste släppa snart annars blir jag galen och jag tar tacksamt emot tips om hur man blir av med skiten!!

Jag är mest förbannad över att det händer mig, hela tiden en massa skit. Jag är ju expert på att tänka positivt!
Det ska inte hända mig. För om man fokuserar på det som är bra och ignorerar det dåliga så får man bara bra. Var det inte så?
Det är uppenbarligen någon som inte förstår mig eller som helt enkelt inte lyssnar. Jag är POSITIV, fatta!!
Nu ska jag skratta hela vägen till jobbet, trots att det gör ont som fasen. Hoppas det funkar.

Tjing!




Inga kommentarer: