ENSAM I VÄRLDEN
Ibland känns det som att man är ensam i världen. Var är hjälpen? Var är alla när man som bäst behöver dem? Ingen verkar bry sig.
Vad gör man nu då?
Ett alternativ är sitta och tycka synd om dig själv. Förbanna alla som lyser med sin frånvaro. Bli en cyniker och tycka att alla är lögnare, svikare, egoister och falskspelare. Spela martyr. Lägga kudden över huvudet och somna om och hoppas att allt ska bli bättre när du vaknar. Att världen ska vara lite mindre orättvis.
Eller så går du ut och växer med uppgiften.
Du kan korsa fingrarna, hålla tummen, undvika att gå under stegar och se till att kliva på rätt brunnslock. Du kan blunda och hoppas.
Eller så ringer du det där samtalet själv som du sitter och väntar på att få.
Du kan göra allt för att få något ur huvudet. Eller så säger du att du vill ha den där tankebilden där, eftersom den motiverar dig att jobba lite hårdare, tänka ett steg längre, fortsätta lite till.
Du kan skjuta upp det där som du vet att du behöver göra en dag till. Eller så gör du det nu och kan därefter stryka det från listan.
Vad är det du saknar?
-Önskar du höra ljudet av de skrikande däcken igen? Någon som ska ta dig bort härifrån?
-Är det den där känslan av att du har förmågan att själv påverka din dag?
-Vill du uppbåda energin att ännu en gång få saker att hända?
Vem ska ordna detta?
Du vet att det finns bara en person som har den förmågan och det är du. Du har gjort det förut och du kan göra det igen.
Det är bara att konstatera att ingen riddare i skinande rustning kommer att komma ridandes och lösa alla dina bekymmer åt dig.
Du behöver inte hoppas på det, för du är tillräckligt stark i dig själv. Välkomna hjälpen om den kommer, men känn förvissningen i att du löser det här ändå, med eller utan support.
Ibland är man ensam i världen. Då är det dags att gå ut och göra världen lite bättre igen!
Visdomsord från Olof
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar