I hissen mot Falun

Torsdag förmiddag. Bilen är lastad och vi är snart på väg till Falun. Vi ska bara sitta fast i den förbannade hissen ett tag först. Inget vi planerat men vad fasen, varför inte? Det är lite av en tradition vi har när vi antingen ska på resa och har bilen fullastad och olåst nere på gården eller om vi har bråttom någonstans, typ Arlanda, eller bara är extremt kissnödiga. Eller varför inte hissen full med smutstvätt och en skrikande katt? Det har hänt. 

Som tur var fanns en hissmontör nån port bort (det är inte bara i vår trappa hissen muppar sig) så han kom till vår undsättning ganska fort. Jag hann ändå bli förbannad naturligtvis. 

Borde det inte vara straffbart att som hyresvärd år ut och år in bara skita i att vi fastnar i hissen var och varannan dag? Den är ju farlig för 17. En gång öppnade jag hissdörren och skulle kliva in men hann tack och lov upptäcka att själva hissen är en halvmeter längre ner. Rent livsfarligt men inte illa nog för uppsalahem. Ingen har ju dött än...

Om någon fastnar när vi är hemma så kan vi lösa det för vi kan nämligen öppna hissdörren ned en ikeanyckel modell större. Det känns tryggt! 

Eller inte? Men när både vi och våra gäster och grannar fastnat regelbundet gäller det att lära sig hissöppningsknepen.

Bäst hittills är fortfarande Annica och co som satt en halv nyårsafton. Roligare har de väl haft det i sina liv kan jag tro;) Då kunde vi inte hissöppningsknepet än. 

Sveas första hissdebackel slutade väl.

Hon var lugn men konfunderad.

Nu är vi då äntligen i Falun och skönt som fasen är det. Snön vräker ner här.

Vi har bara myst och ätit gott, ingenting annat:)

Kram!