3 månader av saknad

För tre månader sen idag var vi till veterinären med Kurtan. Varje dag när jag kommer hem och öppnar dörren är jag på väg att ropa på honom. Han kom alltid sättandes min lilla skrutt. Jag saknar honom bredvid mig i sängen när jag ska sova och jag saknar att han inte är här och delar popcorn med mig på lördagskvällen.

Sascha saknar honom också, hon är fortfarande i sorg stackarn.