Nu ligger jag nedbäddad utan röst och med en bedrövlig hosta. Jag kan verkligen inte prata, det kommer bara krax ur halsen. Hoppas det går över snart för jag har faktiskt inte tid att ligga här. Idag får jag ställa in ett personalmöte men det blir de nog inte ledsna över) och i morgon missar jag en utbildning om jag inte hinner pigga på mig.
Men what the heck, är det nåt jag lärt mig över åren så är det att jag ska vila när kroppen ber om det.
Annars kan det gå illa.
Så jag ligger här och är snäll mot mig själv ett tag till;)Tack och lov för Cocillana och tack och lov att jag får dricka det trots magen, annars hade det inte blivit mycket till sömn i natt.
Krax, krax på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar