lördag 26 november 2011

14 dagar kvar

Oj vilken vacker dag vi fick idag! Skönt med lite sol och frisk hög luft.
Vi har storstädat hemmet och det behövdes kraftigt. Fönstrena skulle behöva putsas också men det är ingen av oss bra på så vi tar gladeligen emot frivilliga anmälningar ;)
Kanske kommer syster och lilla Ludde och hälsar på senare, vi får se. Hoppas! Inte för att putsa fönster då förståss;)

Blivande maken ska på äventyr idag, han vet inte vad men har lyckats lista ut att det kommer ske något. Nu är han nervös...
Jag säger ingenting och har lyckats hålla minen länge. Gjorde bort mig idag när vi städade, sa att vi måste få ordning och plocka bort alla bröllopssaker så inte alla kan se det när de kommer.
- Kommer, vilka är det som kommer? Frågade han retfullt.
- Ahhh, alltså, jag menar om någon kommer. Det måste vara fint om någon eventuellt kommer. Typ.
Ja, ja. Han snappar upp allt minsann. Precis som jag gjorde förra helgen, man är på helspänn. Det ska bli kul i alla fall :)



Igår var jag hos Previa på ett första besök och fick träffa en läkare som inte hade en aning om vad jag gjorde där och var totalt okänslig och oinsatt. Hon kollade dessutom på klockan minst sju gånger. Hon frågade inte en enda fråga om vad som ligger bakom min sjukskrivning men ställde 100 frågor om min hälsa. Astman var mycket intressant. Sannolikheteten att astma orsakat depression är minimal i min värld. Jobbet däremot kanske kan ge en ledtråd. Inte en enda fråga. Hur mår du? Jag tog mod till mig och sa till henne att det inte känndes bra, jag var faktiskt där pga av jobbet och hade ingen aning om att jag skulle ha med mig mitt livs historia i form av journaler, intyg och provsvar. Det var det ingen som berättat för mig och jag har inte i huvudet vad mina allergitabletter heter, när jag gjorde astmautredning senast, vad min husläkare heter (som dessutom är olika personer varje gång eftersom jag är hos läkaren max en gång/år) osv, osv. Kanske borde hon fokusera på hur jag mår idag och anledningen till att jag faktiskt kommit dit (vilket dessutom står i min rekvisition jag lämnat in).
Hon frågade om jag ville träffa en annan läkare istället eftersom jag uppenbarligen inte hade förtroende för henne. Sedan frågade stramt hon om jag ofta brukar få utbrott? Utbrott? Förlåt att jag är ledsen och lite nedstämd här men jag mår inte bra. Jag vet ju knappt hur jag tagit mig dit för fasen. Hur ska jag veta vad läkaren jag träffade för en månad sen heter, det var någon inhyrd, inte fan vet jag! Förlåt att jag finns och tar upp din tid.
Då rekommenderade hon mig kemisk behandling dvs tabletter, lyckopiller för att få bukt med min hysteriska person. Skata!
Jag behöver prata med någon som kan hjälpa mig ur stressen och som kan stötta mig så jag kan jobba igen och inte göra samma misstag. En kurator eller psykolog. Dvs precis det jag sökte för.
Nu ska jag tillbaka nästa fredag igen och ska få träffa en ny läkare hoppas jag. Snacka om att inte bry sig om mäniskan, hon begravde sig i frågor och tabeller och jag fick fylla i ett papper med frågor såsom om jag tänker ta livet av mig eller inte. Det kunde hon fått reda på genom att samtala. Nej fy fan vilken ragata, hela dagen var jag ledsen och kännde mig så felbehandlad, misshandlad och förbrukad. Hon kunde sjukskriva mig i två veckor sa hon. Tack vad bra sa jag, det behövs inte. Jag kan ta ut semester istället, jag mår nog bättre och blir fortare frisk om jag slipper se henne igen.
Två veckor? Det är vad man får på sig att bli frisk, och lösningen är tabletter. Det löser alla mina problem. Stort tack.
Aldrig att jag tänker äta tabletter, jag är inte deprimerad, jag är överbelastad. Krävs ingen doktorsexamen för att förstå det.
Henne ska jag glömma och hoppas att den nya läkaren är en empatisk människa och inte en stasihora. Ursäkta språket, jag är lite arg, eller kanske har jag fått ett utbrott igen... Jag hade sett fram emot det här besöket så länge för att äntligen få hjälp. Det får jag nog lösa på egen hand verkar det som. God damn it! Allt ska man göra själv minsann, som den duktiga flicka man är. Förlåt att jag tog upp din tid store läkare.

En tanke bara; om man tänker ta livet av sig. Går man då till Previa företagshälsovård först för att kryssa i det i deras checklista? Galenskap är vad det är. Tack för ordet.


Så, då återgår vi till den fina lördagen, vad ska man tänkas hitta på i solskenet? Jo, tvätta fönster!

Om två veckor idag står vi där, jag och älsklingen, framför gud och denna församling... Jag tänker säga ja har jag bestämt mig för och det ska nog H också. Älskar dig Henrik!

See ya all in two weeks :)


Inga kommentarer: