Efter den mysiga picknicken i onsdags brakade det loss. Jag hade så ont i svanskotan. Det började med att jag inte kunde sitta sen blev det värre och värre och värre.
Det slutade med att jag varken kunde stå, sitta, gå eller ligga, jag bara grät!
H masserade och tryckte så gott han kunde så jag kunde tillslut somna på kvällen, med hans hand på baken...
Tordagen var lika dan, fast i sängen, med avbrott för lite vankandes. Det kändes bättre att gå omkring men det var svårt att komma ur sängen. Ringde mvc för bokning av tensmaskinen och fick telefontid hos sjukgymnast på fredan.
H kom hem vid tolv, fortsatte massagen medan mina tårar rann och vet ni vad? Det släppte sen!! Gu så skönt!
Det höll i knappt ett dygn men det var mitt värsta dygn hittills i detta liv.
Såg framför mig hur jag skulle vara sängliggandes hela semestern och fram till förlossningen. Vilken ångest!
Sjukgymnasten sa att det troligen kommit en nerv i kläm, uppluckring av bäckenbotten osv. Jag slapp gå dit och nu känns det bra igen.
Vad ni än gör, mina gravida vänner, se till att sitta mjukt. I tell you!
Detta är alltså före själva katastrofen. Orsaken helt enkelt. Vem kunde tro det om en så oskyldig och mysig picknick?
Min älskling kommer så klart hem med en blomma till mig. Han är fin han!
Kram!
Och tack Erika för en härlig dag;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar